Instead of blogging today on an issue that I think I know a lot about and have a unique perspective to offer, I decided to write on an issue that I don’t know much about but want to investigate further and am solidifying my commitment by posting this blog entry. Although I don’t claim to know much about this topic upon which I am writing, I am feeling passionate about it, especially after a latent fluorescent light bulb went off in my head this past weekend.
I have always felt torn about zoos. I have respect and fascination for the animal kingdom - especially feeling love and amazement for the big cats and monkeys of all kinds, not to mention boggled by the vibrant personalities of meerkats.
But it has always been strange for me to stand in front of a glass wall and stare at the animals in the zoo as they go about their everyday business of eating, procreating, grooming, and sleeping. While I have to admit that I do revel with the other people observers, oohing and aahing over the level of cuteness these animals possess, I all the while feel bad for being allowed to stand and stare at these animals which are confined to cages much smaller than their original habitat.
So this weekend in a visit to the San Diego Zoo which is reputably one of the best in the world, I encountered both the guilty pleasure of staring at a sleeping jaguar for half an hour and deep apology for what my fellow humankind are doing for to animals in the wild. I decide not to take pictures which very quickly felt all too insulting to these amazing creatures – whether they’re aware of it or not, it just felt like humans at their most obnoxious.
Switching gears a bit here, moving outside of the zoo and to the natural habitats that remain on our planet: the light bulb that finally turned on in my brain was that not only are humans destroying each other in fights for what each other believes is right, but also destroying the environment with self-centered, depletist behavior. And alongside all that, we are destroying the livelihoods of these furry and fierce creatures that pre-date our existence for centuries or longer.
Despite my sadness I realized that there numerous and intensive counter efforts to undo what is being done by those with big guns or even the natural course of economic development. Questions remains though – are conservation efforts doing enough? Are human-centric ideals and the spirit of capitalism overshadowing the importance of preserving the animal kingdom? With all the problems the world is facing today, should we really be concerned about the survival of panda bears? Or is it all too interconnected to leave them out of the formula?
Further food-for-thought, this article shares the complexities of the prohibition of trade and saving wildlife:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode aux animaux
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Au lieu de blogging aujourd'hui sur une question que je me pense sachez beaucoup et ayez une perspective unique à offrir, j'ai décidé d'écrire sur une question que je ne sais pas beaucoup au sujet de mais de vouloir étudier plus plus loin et l'AM solidifiant mon engagement en signalant cette entrée de blog. Bien que je ne prétende pas savoir beaucoup au sujet de cette matière sur laquelle j'écris, je me sens passionné à son sujet, particulièrement après qu'une ampoule fluorescente latente est entrée au loin dans ma tête ce week-end passé.
Je me suis toujours senti déchiré au sujet des zoos. J'ai le respect et la fascination pour le royaume animal - particulièrement amour et stupéfaction se sentants pour les grands chats et les singes de toutes les sortes, pas à la mention rechignée par les personnalités vibrantes des meerkats.
Mais il a toujours été étrange pour que je se tienne devant un mur et un regard fixe de verre aux animaux dans le zoo car ils abordent leurs affaires journalières de manger, de procréer, de se toiletter, et de dormir. Tandis que je dois admettre que je fais le revel avec les autres observateurs de personnes, oohing et aahing au-dessus du niveau de la gentillesse ces animaux possèdent, I tout mauvais de sensation de moment pour qu'être laissé tienne et à regarde fixement ces animaux qui sont confinés aux camps beaucoup plus petits que leur habitat original.
Ainsi ce week-end dans une visite au zoo de San Diego qui est reputably un du meilleur au monde, j'ai rencontré le plaisir coupable de regarder à un jaguar de sommeil pour une demi-heure et des excuses profondes pour ce que mon fixement humanité de camarade font pour à des animaux dans le sauvage. Je décide de ne pas prendre les photos qui ont très rapidement senti tous insulter trop à ces créatures étonnantes -, qu'elles se rendent compte de lui ou pas, cela a juste ressemblé à des humains à leur plus désagréable.
La commutation embraye un peu ici, l'extérieur mobile du zoo et aux habitats normaux qui restent allumés notre planète : l'ampoule qui s'est finalement allumée dans mon cerveau était qui sont non seulement des humains se détruisant dans les combats pour ce que croit a raison, mais également détruisant l'environnement avec égocentrique, comportement de depletist. Et à côté du tout cela, nous détruisons les vies de ces créatures à fourrure et féroces qui antidatent notre existence pendant des siècles ou plus longtemps.
En dépit de ma tristesse je me suis rendu compte que là nombreux et de contre- efforts intensifs de défaire ce qui est fait par ceux avec de grands pistolets ou même le cours normal du développement économique. Les questions demeure cependant - les efforts de conservation font-ils assez ? Les idéaux humain-centraux et l'esprit du capitalisme éclipsent-ils l'importance de préserver le royaume animal ? Avec tous problèmes le monde fait-nous face aujourd'hui, devrions-nous vraiment être préoccupés par la survie des ours de panda ? Ou est-il tout trop relié ensemble pour les laisser hors de la formule ?
Davantage de nourriture-pour-pensée, cet article partage les complexités de la prohibition de la faune du commerce et d'économie :
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Oda a los animales
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
En vez de blogging hoy en una edición que me piense sepa mucho alrededor y tenga una perspectiva única a ofrecer, decidía escribir en una edición que no sé mucho sobre sino desear investigar más lejos y la que solidifica mi comisión fijando esta entrada del blog. Aunque no demando saber mucho sobre este asunto sobre el cual esté escribiendo, me estoy sintiendo apasionado sobre él, especialmente después de que una bombilla fluorescente latente entró apagado en mi cabeza este último fin de semana.
Me he sentido siempre rasgado sobre parques zoológicos. Tengo respecto y fascinación para el reino animal - especialmente amor y asombro de sensación para los gatos grandes y los monos de todas las clases, no a la mención boggled por las personalidades vibrantes de meerkats.
Pero ha sido siempre extraño para que esté parado delante de una pared y de una mirada fija de cristal en los animales en el parque zoológico pues van sobre su negocio diario de comer, de la procreación, de la preparación, y de dormir. Mientras que tengo que admitir que hago el revel con los otros observadores de la gente, oohing y aahing sobre el nivel del cuteness estos animales poseen, I todo el sentir mal del rato para que el ser permitido esté parado y mire fijamente estos animales que se confinen a las jaulas mucho más pequeñas que su habitat original.
Tan este fin de semana en una visita al parque zoológico de San Diego que es reputably uno del mejor del mundo, encontré el placer culpable de mirar fijamente en un jaguar el dormir para la media hora y la apología profunda por lo que está haciendo mi humankind del compañero para a los animales en el salvaje. Decido no tomar los cuadros que sentían muy rápidamente todos también el insultar a estas criaturas asombrosas - si están enterados de él o no, acaba de sentirse como seres humanos en su más desagradable.
La conmutación engrana un pedacito aquí, el exterior móvil del parque zoológico y a los habitat naturales que quedan orientados nuestro planeta: la bombilla que finalmente se giró en mi cerebro era que no sólo es seres humanos que se destruyen en las luchas para lo que cree tiene razón, pero también que destruye el ambiente con egocéntrico, comportamiento del depletist. Y junto a todo el eso, estamos destruyendo los sustentos de estas criaturas peludas y feroces que pre-date nuestra existencia por siglos o más de largo.
A pesar de mi tristeza realicé que allí numeroso y los esfuerzos contrarios intensivos de deshacer qué está siendo hecha por ésos con los armas grandes o aún el curso natural del desarrollo económico. ¿Sigue habiendo las preguntas sin embargo - los esfuerzos de la conservación están haciendo bastantes? ¿Los ideales humano-céntricos y el alcohol del capitalismo están eclipsando la importancia de preservar el reino animal? ¿Con todos los problemas el mundo estamos haciendo frente hoy, debemos realmente ser tratados sobre la supervivencia de los osos del panda? ¿O es todo interconectado también para dejarlos del fórmula?
El alimento-para-pensamiento adicional, este artículo comparte las complejidades de la prohibición de la fauna del comercio y del ahorro:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode agli animali
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Invece di blogging oggi su un'edizione che lo penso sappia mólto circa ed abbia una prospettiva unica da offrire, ho deciso scrivere su un'edizione che non conosco molto circa ma desiderare studiare più a fondo e su un che si solidifica il mio impegno inviando questa entrata del blog. Anche se non sostengo conoscere molto circa questo soggetto su cui sto scrivendo, sto ritenendo appassionato a questo proposito, particolarmente dopo che una lampadina fluorescente latente sia andato fuori in mia testa questa fine settimana passata.
Ho ritenuto sempre strappato circa i giardini zoologici. Ho il rispetto e fascino per il regno animale - particolarmente amore e stupefazione ritenenti per i gatti grandi e le scimmie di tutti i generi, non a menzione boggled dalle personalità vibrant dei meerkats.
Ma è stato sempre sconosciuto affinchè me si levi in piedi davanti una parete e uno stare di vetro agli animali nel giardino zoologico poichè vanno circa il loro commercio giornaliere di consumo, di procreating, di governare e di sonno. Mentre devo ammettere che godo con gli altri osservatori della gente, oohing e aahing sopra il livello di cuteness questi animali possiedono, I tutto il Male di tatto di istante affinchè concedersi si levino in piedi e da stare a questi animali che sono limitati alle gabbie molto più piccole del loro habitat originale.
Così questa fine settimana in una chiamata al giardino zoologico de San Diego che è reputably uno del la cosa migliore nel mondo, ho incontrato sia il piacere colpevole di staring ad un jaguar di sonno per mezz'ora che le scuse profonde per che cosa il mio humankind del collega sta facendo per agli animali nel selvaggio. Decido non prendere le immagini che abbiano ritenuto molto rapidamente tutti ugualmente insultare a queste creature stupefacenti - se sono informate di esso o non, ha ritenuto appena come gli esseri umani al loro più antipatico.
La commutazione innesta una punta qui, la parte esterna commovente del giardino zoologico ed agli habitat naturali che rimangono accei il nostro pianeta: la lampadina che infine ha acceso nel mio cervello era che non solo è esseri umani che si distruggono nelle lotte per che cosa crede è di destra, ma anche distruggente l'ambiente con self-centered, comportamento di depletist. Ed accanto al tutto quello, stiamo distruggendo le vite di queste creature furry e feroci che pre-date la nostra esistenza per i secoli o più lungamente.
Malgrado la mia tristezza mi sono reso conto che là numeroso e contro sforzi intensi undo che cosa sta facendo da quelli con le pistole grandi o persino il corso naturale di sviluppo economico. Le domande rimane comunque - gli sforzi di conservazione stanno facendo abbastanza? Gli ideali umano-centric e lo spirito del capitalismo stanno oscurando l'importanza di conservazione del regno animale? A tutti i problemi il mondo stiamo affrontando oggi, dovremmo realmente essere interessati circa la sopravvivenza degli orsi del panda? O è tutto ugualmente collegato per lasciarli dalla formula?
Ulteriore alimento-per-pensiero, questo articolo ripartisce le complessità della proibizione della fauna selvatica di saving e di commercio:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode zu den Tieren
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Anstatt, auf einer Ausgabe heute blogging, der ich mich denke, wissen Sie viel ungefähr und haben Sie eine einzigartige Perspektive, zum anzubieten, ich entschied, auf eine Ausgabe, daß ich weiß viel nicht über aber weiter nachforschen zu wünschen und morgens zu schreiben, das meine sich Verpflichtung verfestigt, indem ich diese blog Eintragung bekanntgebe. Obgleich ich nicht behaupte, viel über dieses Thema zu wissen, nach dem ich schreibe, fühle ich über es leidenschaftlich, besonders nachdem eine latente Leuchtstoff Glühlampe weg in meinen Kopf dieses letzte Wochenende ging.
Ich habe immer über Zoos heftig gezerrissen gefühlt. Ich habe Respekt und Faszination für das Tierkönigreich - besonders fühlende Liebe und Verwunderung für die grossen Katzen und die Affen aller Arten, nicht zur Erwähnung, die durch die vibrant Beschaffenheiten von meerkats verwirrt wird.
Aber es ist immer merkwürdig gewesen, damit ich vor einer Glaswand und einem Stare an den Tieren im Zoo stehe, während sie über ihr tägliches Geschäft des Essens, procreating, des Pflegens und des Schlafens gehen. Während ich zulassen muß, daß ich revel mit den anderen Leutebeobachtern tue und über dem Niveau der Niedlichkeit oohing und aahing, besitzen diese Tiere, I alles Weilegefühlschlechte, damit gewährt werden entlang dieser Tiere, die auf den Rahmen begrenzt werden, die viel kleiner, als ihr ursprünglicher Lebensraum sind stehen und anstarren.
So dieses Wochenende in einem Besuch zum San Diego Zoo, der reputably einer vom besten in der Welt ist, traf ich das schuldige Vergnügen des Anstarrens an einem Schlafenjaguar für halbe Stunde und tiefe Entschuldigung für an, was meine Mitmenschheit für Tiere im wilden antun. Ich entscheide, Photos nicht zu machen, die sehr schnell allen zu, glaubten diesen erstaunlichen Geschöpfen auch zu beleidigen - ob sie es berücksichtigen oder nicht, fühlte es gerade die Menschen an ihrem abscheulichsten an.
Schaltung übersetzt eine Spitze hier, bewegliche Außenseite des Zoos und zu den natürlichen Lebensräumen, die auf unserem Planeten bleiben: die Glühlampe, die schließlich in mein Gehirn einschielt, war, das nicht nur die Menschen sind, die in den Kämpfen sich zerstören für, was ist recht glaubt, aber auch, zerstörend das Klima mit self-centered, depletist Verhalten. Und neben allem das, zerstören wir die Lebensunterhalt dieser haarigen und heftigen Geschöpfe, die unser Bestehen für Jahrhunderte oder länger zurückdatieren.
Trotz meiner Traurigkeit stellte ich fest, daß dort zahlreich und intensive Gegenbemühungen, zu annulieren, was durch die mit grossen Gewehren oder sogar dem natürlichen Kurs der ökonomischen Entwicklung getan wird. Fragen bleibt zwar - tun Erhaltung Bemühungen genug? Überschatten menschlich-centric Ideale und der Geist von Kapitalismus den Wert des Konservierens des Tierkönigreiches? Mit allen Problemen die Welt heute, sollten stellen wir über das überleben der Pandabären wirklich betroffen werden gegenüber? Oder ist aller es, der auch zusammengeschalten wird, um sie aus der Formel heraus zu lassen?
Weiterer Nahrung-fürgedanke, dieser Artikel teilt die Kompliziertheiten des Verbots Handel und Einsparungder wildnisses:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode aos animais
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Em vez de blogging hoje em uma edição que eu pense do eu saiba muito aproximadamente e tenha um perspective original a oferecer, eu decidi-me escrever em uma edição que eu não sei muito sobre mas querê-lo investigar mais mais e no am que solidifying meu compromisso afixando esta entrada do blog. Embora eu não reivindique saber muito sobre este tópico em cima de que eu estou escrevendo, eu estou sentindo passionate sobre ele, especialmente depois que um bulbo claro fluorescente latente foi fora em minha cabeça este fim de semana passado.
Eu senti sempre rasgado sobre jardins zoológicos. Eu tenho o respeito e o fascínio para o reino animal - amor e perplexidade especialmente de sentimento para os gatos grandes e os macacos de todos os tipos, não ao mention boggled pelas personalidades vibrant dos meerkats.
Mas foi sempre estranho para que eu esteja na frente de uma parede e de um olhar fixo de vidro nos animais no jardim zoológico porque vão sobre seu negócio diário de comer, de procreating, de grooming, e de dormir. Quando eu tiver que admitir que eu faço o revel com os outros observadores dos povos, oohing e aahing sobre o nível do cuteness estes animais possuírem, I todo o bad da sensação do quando para que ser reservado esteja e olhe fixamente nestes animais que são confinados às gaiolas muito menores do que seu habitat original.
Assim este fim de semana em uma visita ao jardim zoológico do San Diego que é reputably um do mais melhor no mundo, eu encontrei o prazer culpado de olhar fixamente em um jaguar dormir para a metade - - hora e o apology profundo para o que meu humankind do companheiro está fazendo para a animais no selvagem. Eu decido-me não fazer exame dos retratos que sentiram muito rapidamente tudo demasiado insultar a estas criaturas surpreendentes - se estão cientes dele ou não, sentiu apenas como seres humanos no seu mais obnoxious.
O Switching engrena um bocado aqui, parte externa movente do jardim zoológico e aos habitats naturais que remanescem em nosso planeta: o bulbo claro que girou finalmente sobre em meu cérebro era que é não somente seres humanos que se destroem nas lutas para o que acredita é direito, mas também destruindo o ambiente com self-centered, comportamento do depletist. E ao lado do todo o isso, nós estamos destruindo os meios de subsistência destas criaturas furry e ferozes que pre-date nossa existência por séculos ou mais por muito tempo.
Apesar de meu sadness eu realizei que lá numeroso e esforços contrários intensive undo o que está sendo feito por aqueles com injetores grandes ou mesmo o curso natural do desenvolvimento econômico. As perguntas remanescem though - os esforços do conservation estão fazendo bastantes? Os ideals humano-centric e o espírito do capitalismo overshadowing a importância de preservar o reino animal? Com todos os problemas o mundo estamos enfrentando hoje, devemos nós realmente ser concernidos sobre a sobrevivência de ursos do panda? Ou é todo interconectado demasiado para deixá-los fora da fórmula?
Um alimento-para-pensamento mais adicional, este artigo compartilha das complexidades da proibição de animais selvagens do comércio e do saving:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode till djuren
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
I stället för blogging i dag på en utfärda, att I-funderare mig vet ett lott omkring och har ett unikt perspektiv som ska erbjudas, avgjorde jag att skriva på en utfärda, att jag inte vet mycket om men att önska att utforska vidare och förmiddag som överför till fast form min förpliktelse genom att posta detta blogtillträde. Tillbringa veckoslutet, även om jag inte fordrar för att veta mycket härom ämnet på som I-förmiddaghandstil, känsligt passionerat för I-förmiddag om den, efter speciellt en latent lysrörkula gick av i mitt huvud denna förflutna.
Jag har klädde med filt alltid sönderrivet om zoos. Jag har respekt och tjusningen för djurriketen - speciellt känslig förälskelse och häpnad för de stora sorterna för katter och för apor allra, inte till omnämnande som studsas av de vibrerande personligheterna av meerkats.
Men det har alltid varit konstigt för att mig ska stå framme av en glasvägg och en stirrande på djuren i zooen, som de går om deras dagliga affär av att äta, att alstra, att ansa och att sova. Stunder I måste att medge att jag rumlar med det annat folket observatörer som oohing och aahing över det jämnt av cuteness dessa djur äger, I alla stundkänselförnimmelsedåliga för att vara tillåtna att stå och stirra på dessa djur, som begränsas till mycket mindre burar än deras original- livsmiljö.
Så tillbringar veckoslutet detta i ett besök till zooen för San Diego, som är reputably en av det bäst i världen, mig mötte både det skyldiga nöjet av att stirra på en sova jaguar för den halvan - - timmen och den djupa ursäkten för vad min med- humankind gör för till djur i det wild. Jag avgör att inte ta föreställer som klädde med filt mycket snabbt alltför att förolämpa till dessa fantastiska varelser - huruvida är de medvetna av den, eller inte, klädde med filt den precis lika människor på deras mest obnoxious.
Växling utrustar a bet här, flyttningen förutom zooen och till de naturliga livsmiljöerna som återstår på vårt planet: den ljusa kulan, som vände slutligen på i min hjärna, var, som är inte endast människor som förstör varje annan i slagsmål för vad som är varje andra troar är högra, men förstöra också miljön med self-centered, depletistuppförande. Och tillsammans med allt det, förstör vi livelihoodsna av dessa furry och våldsamma varelser som pre-date vår existens sedan århundraden tillbaka eller longer.
Illviljan min sorgsenhet realiserade jag att där talrikt och intensivt kontra försök att ångra vad göras av de med stora vapen eller även de naturliga jagar av ekonomisk utveckling. Ifrågasätter remainsen though - gör beskyddförsök nog? Överskuggar människa-centrala ideal och anden av kapitalism betydelsen av att bevara djurriketen? Med alla problem världen i dag, bör vänder mot vi egentligen angå om överlevnaden av pandabjörnar? Eller interconnecteds det alltför för att lämna dem ut ur formeln?
Mer ytterligare mat-för-tanke, denna artikel delar komplexiteten av förbud av handel- och besparingdjurlivet:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode к животным
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Вместо blogging сегодня на вопросе я думаю я знайте много около и имейте уникально перспективу, котор нужно предложить, я решил написать на вопросе что я не знаю много о только хотеть расследовать более далее и am твердея мое принятие окончательного решения путем вывешивать этот вход blog. Хотя я не требую знать много о этой теме на я пишу, я чувствую запальчиво о ем, специально после того как скрытый дневной светлый шарик пошел в мою головку этот прошлый викэнд.
Я всегда чувствовал сорванным о зверинцах. Я имею уважение и увлекательность для животного королевства - специально чувствуя влюбленность и amazement для больших котов и обезьян всех видов, не к помину испуг vibrant личностями meerkats.
Но оно всегда странно для меня для того чтобы стоять перед стеклянными стеной и stare на животных в зверинце по мере того как они идут о их ежедневном деле еды, плодить, холить, и спать. Пока я должен впустить что я делаю revel при другие наблюдатели людей, oohing и aahing над уровнем привлекательности эти животные обладают, I вся неудача чывства промежутка времени для быть позволенным, котор нужно стоять и вытаращиться на этих животных которые ограничивают к клеткам гораздо малее чем их первоначально habitat.
Так этот викэнд в посещении к зверинцу San Diego reputably одним из самого лучшего в мире, я столкнулся и виновное удовольствие вытаращиться на спать jaguar для половины - - час и глубокое извинение для мое humankind собрата делает для к животных в одичалом. Я решаю не сфотографировать очень быстро чувствовали, что все слишком оскорбили к этим amazing тварям - ли они осведомленны его или не, оно как раз чувствовало как люди на их obnoxious.
Переключение зацепляет бит здесь, moving снаружи зверинца и к естественным habitats которые remain on наша планета: светлый шарик окончательно повернул дальше в мой мозг был not only будет людьми разрушая в драках для верит право, но также разрушающ окружающую среду с self-centered, поведение depletist. И наряду с всем то, мы разрушаем livelihoods этих furry и свирепых тварей которые pre-дата наше существование на столетия или более длиной.
Несмотря на мою тоскливость я осуществил что там многочисленнnSs и интенсивнейшие встречные усилия расстегнуть делается теми с большими пушками or even естественным курсом экономическое развития. Вопросы остают однако - усилия консервации делают достаточно? Людск-центральные ideals и дух капитализма overshadowing важность сохранять животное королевство? С всеми проблемами мир смотрим на сегодня, SLEDUET мы реально отнестись о выживании медведей panda? Или оно все слишком соединенное для того чтобы оставить они из формулы?
Более дальнеишая ед-для-мысль, эта статья делит сложности запрещения торговли wildlife и сбережения:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
Ode aan de Dieren
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
In plaats van het blogging vandaag op een kwestie dat ik denk ik een en heb ongeveer een uniek aan te bieden perspectief ken, besliste ik te schrijven op een kwestie dat ik ken veel over niet maar verder wil onderzoeken en mijn verplichting door deze blogingang te posten hard maak. Hoewel ik niet eis om veel over dit onderwerp te kennen waarop ik schrijf, voel ik hartstochtelijk over het, vooral nadat een latente fluorescente gloeilamp in mijn hoofd dit afgelopen weekend afging.
Ik heb altijd gescheurd over dierentuinen gevoeld. Ik heb eerbied en betovering voor het dierenrijk dat - vooral liefde en amazement voor de grote katten en de apen van alle soorten, voelt om nog te zwijgen van boggled door de trillende persoonlijkheden van meerkats.
Maar het is altijd vreemd voor me om zich voor een glasmuur geweest te bevinden en bij de dieren in de dierentuin te staren aangezien zij over hun dagelijkse zaken van het eten, het voortbrengen, het verzorgen, en het slapen gaan. Terwijl ik moet toegeven dat ik revel met de andere mensenwaarnemers die, die en over het niveau van cuteness oohing aahing bezitten deze dieren, I al tijdje voor wordt toegestaan slecht voelt om zich bij deze dieren te bevinden en te staren die tot kooien veel kleiner dan hun originele habitat beperkt zijn.
Zo dit weekend in een bezoek aan de Dierentuin van San Diego die reputably één van het beste in de wereld is, ontmoette ik zowel het schuldige genoegen van het staren bij slaapjaguar voor een half uur als diepe verontschuldiging voor wat mijn medemensdom voor aan dieren in de wildernis doet. Ik beslis beelden niet te nemen die zeer snel allen voelden die ook aan deze verbazende schepselen beledigen - of zij of niet van het zich bewust zijn, voelde het enkel als mensen bij hun het meest onaangenaam.
De omschakeling past een beetje aan dat hier, buiten de dierentuin en zich aan de natuurlijke habitat beweegt die op onze planeet blijft: de gloeilamp die definitief in mijn hersenen aanzette was dat niet alleen mensen die elkaar vernietigen in strijden zijn voor wat elkaar gelooft juist, maar ook vernietigend is het milieu met zelf-gecentreerd, depletistgedrag. En naast dat alles, vernietigen wij het levensonderhoud van deze bont en woeste schepselen die ons bestaan eeuwenlang of langer antidateren.
Ondanks mijn droefheid realiseerde ik dat daar talrijke en intensieve tegeninspanningen om ongedaan te maken wat door die met grote kanonnen of zelfs de natuurlijke cursus van economische ontwikkeling wordt gedaan. De vragen blijft hoewel - doen de behoudsinspanningen genoeg? Overschaduwen menselijk-centric ideals en de geest van kapitalisme het belang om het dierenrijk te bewaren? Met alle problemen de wereld vandaag onder ogen ziet, bezorgd zouden wij werkelijk over de overleving van panda dragen moeten zijn? Of is het allen ook onderling verbonden om hen uit de formule te verlaten?
Verder voedsel-voor-gedacht, deelt dit artikel de ingewikkeldheid van het verbod van handel en besparings het wild:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694
قصيد غنائيّ إلى الحيوانات
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
عرفت [إينستد وف] [بلوغّينغ] اليوم على إصدار أنّ أنا أفكّر أنا كثيرا حوالي وتلقّيت منظورة فريدة أن يقدر, أنا قرّرت أن يكتب على إصدار أنّ أنا لا أعرف كثير حول غير أنّ أردت أن يتحرّى أبعد وقبل الظّهر يعزّز تعهدي ب يعيّن هذا [بلوغ] مدخل. رغم أنّ أنا لا أدّعي أن يعرف كثير حول هذا موضوع على أيّ أنا أكون أكتب, يشعر أنا جموحة حول هو, خصوصا عقب [ليغت بولب] كامنة لاصفة ذهب باتّجاه آخر في رأسي هذا نهاية أسبوع سابقة.
[فلت] أنا يتلقّى دائما يمزّق حول حديقة حيوانات. أنا أتلقّى إحترام وفتنة للمملكة حيوانيّة - خصوصا يشعر حالة حبّ وانذهال ل ال [بيغ كت] وقردة من كلّ أنواع, لا إلى تنويه [بوغّل] بالشخصيات مهتزّة [ميركتس].
غير أنّ يكون هو يتلقّى دائما غريبة ل ي أن يقف أمام زجاجيّة جدار ونظرة محدّقة في الحيوانات في الحديقة حيوانات بما أنّ هم يذهبون حول عملهم يوميّة من يأكل, ينجب, يهيّئ, وينام. بينما أنا يضطرّ اعترفت أنّ يتمّ أنا [رفل] مع الأخرى الناس ملاحظات, [أوهينغ] و [أهينغ] على المستوى ال [كتنسّ] هذا حيوانات يملكون, أنا [ألّ ث] فترة إحساس سيّئ ل يكون يسمح أن يقف وحدّقت في هذا حيوانات أيّ يكون حصرت إلى أقفاص كثير صغيرة من موطنهم أصليّة.
هكذا هذا نهاية أسبوع في زيارة إلى [سن ديغو] حديقة حيوانات أيّ يكون باحترام واحدة من الجيّدة في العالم, واجه أنا على حدّ سواء المتعة مذنبة من يحدّ في ينام يغور ل [هلف-ن-هوور] وإعتذار عميقة ل ماذا ي رفيقة جنس بشريّ يكون يتمّ ل إلى حيوانات في الوحشيّة. أنا أقرّر لا أن يأخذ صور أيّ جدّا سريعا [فلت] كلّ أيضا يهين إلى هذا مخاليق مدهشة - ما إذا هم مدركة من هو أو لا, [فلت] هو فقط مثل أناس في هم أكثر كريهة.
تحويل يعشّق لقمة هنا, خارج متحرّكة من الحديقة حيوانات وإلى المواطن طبيعيّة أنّ [رمين ون] كوكبنا: كان ال [ليغت بولب] أنّ أخيرا التفت فوق في دماغي أنّ ليس فحسب يكون أناس يدمّر بعضهم بعضا في معارك ل ماذا بعضهم بعضا يصدق يكون يصحّ, غير أنّ أيضا يدمّر البيئة مع [سلف-سنترد], [دبلتيست] تصرف. وإلى جانب كلّ أنّ, يدمّر نحن ال [ليفليهوودس] من هذا [فورّي] ومخاليق عنيفة أنّ [بر-دت] وجودنا لقرون أو طويلا.
على الرغم من حزني حقّق أنا أنّ هناك يتعدّد وجهود شديدة مضادّة أن يفكّ ماذا يكون يكون أتمّت ب أنّ مع مسدّس مدفع كبيرة [أر فن] المسلك طبيعيّة تطور اقتصادي. أسئلة يبقون مع ذلك - يكون حفظ جهود يتمّون كافي? يكون مثل أعلى [هومن-سنتريك] والكحول الرأسماليّة يظلّون الأهمية من يحفظ المملكة حيوانيّة? مع [ألّ ث] مشاكل العالم يكون نواجه اليوم, سوفت نحن حقّا كنت تعلّقت حول البقاء من [بندا] دب? أو يكون هو كلّ أيضا يرابط أن يتركهم من الصيغة?
يشارك [فوود-فور-ثووغت] بعيد, هذا مادة التعقيدات من الحظر من تجارة وتوفير حيوان برّيّ:
http://www.economist.com/displaystory.cfm?story_id=10807694